Hur kan man tappa orken att andas?
Som framgick i mitt förra inlägg tror jag, så är jag tillbaka i Karlstad igen.. Bor hemma och är arbetslös!! Livet leker, jag lovar... Men för alla er som inte vet hur man gör för att bli lika lyckad som jag ska jag nu ge lite instruktioner:
1. Träffa en kille från en annan stad. (Staden måste ligga minst 25 mil från din hemstad)
2. Se till att ni flyttar ihop i hans hemstad så fort som möjligt. (Helst inom en månad)
3. Bli riktigt bundis med hans familj. (Så att du har fler att sakna)
4. Hyr ut din lägenhet om du äger eller säg upp om du hyr. (Om du äger ska kontraktet vara på 1 år)
5. Bli sedan jordens mest svartsjuka idiot (trots att du aldrig varit det förut) och driv killen till vansinne
6. Bli av med jobbet, så det påfrestar mer på förhållandet. (och dessutom gör att du redan är lite deppad)
7. Bli sedan dumpad mindre än två månader efter att killen sagt meningen "Jag vill förlova mig med dig!" och precis två dagar innan du äntligen ska få gå på arbetsintervju.
Efter att ha genomgått dessa steg ska du alltså vara precis lika bra som jag. Bo hos mamma, vara luspank, vara tillbaka på ruta ett när det gäller arbetssökande och dessutom kommer du också vara bitter som fan.
Men mer seriöst, det här håller på att ta knäcken på mig.. Tänker på dig hela tiden och undrar vad du gör o varför det blev som det blev.. Jag börjar ana att det här kanske är dålig karma, att bara för att jag inte alltid varit guds bästa barn så förtjänar jag inte mer än ett halvår av lycka.. För det var vad jag hade, jag var helt otroligt lycklig! Men visst livet går vidare vare sig man vill eller inte och jag försöker fylla dagarna med arbetssök och att träffa så mkt vänner som möjligt... På killfronten kommer det nog vara torrlagt ett tag framöver, o det inte bara pga att jag är heartbroken... Kommer ni ihåg inlägget om Boråsbrudar? De förtjänar att träffa Karlstadkillar, jävla bonnläppar med Volvokeps!
Nä nog för mig, nu ska jag inta nikotin o tjura för att jag inte fick mitt brev idag heller...
Unbreak my heart,
say you love me again
1. Träffa en kille från en annan stad. (Staden måste ligga minst 25 mil från din hemstad)
2. Se till att ni flyttar ihop i hans hemstad så fort som möjligt. (Helst inom en månad)
3. Bli riktigt bundis med hans familj. (Så att du har fler att sakna)
4. Hyr ut din lägenhet om du äger eller säg upp om du hyr. (Om du äger ska kontraktet vara på 1 år)
5. Bli sedan jordens mest svartsjuka idiot (trots att du aldrig varit det förut) och driv killen till vansinne
6. Bli av med jobbet, så det påfrestar mer på förhållandet. (och dessutom gör att du redan är lite deppad)
7. Bli sedan dumpad mindre än två månader efter att killen sagt meningen "Jag vill förlova mig med dig!" och precis två dagar innan du äntligen ska få gå på arbetsintervju.
Efter att ha genomgått dessa steg ska du alltså vara precis lika bra som jag. Bo hos mamma, vara luspank, vara tillbaka på ruta ett när det gäller arbetssökande och dessutom kommer du också vara bitter som fan.
Men mer seriöst, det här håller på att ta knäcken på mig.. Tänker på dig hela tiden och undrar vad du gör o varför det blev som det blev.. Jag börjar ana att det här kanske är dålig karma, att bara för att jag inte alltid varit guds bästa barn så förtjänar jag inte mer än ett halvår av lycka.. För det var vad jag hade, jag var helt otroligt lycklig! Men visst livet går vidare vare sig man vill eller inte och jag försöker fylla dagarna med arbetssök och att träffa så mkt vänner som möjligt... På killfronten kommer det nog vara torrlagt ett tag framöver, o det inte bara pga att jag är heartbroken... Kommer ni ihåg inlägget om Boråsbrudar? De förtjänar att träffa Karlstadkillar, jävla bonnläppar med Volvokeps!
Nä nog för mig, nu ska jag inta nikotin o tjura för att jag inte fick mitt brev idag heller...
Unbreak my heart,
say you love me again
Kommentarer
Postat av: tricky
du är inte bitter ;-)
Postat av: Malin grannen
hej babe.. saknar dig ska du veta.. hoppas du har de lite bra iaf.. tänker på allt kul vi hade den lilla tid vi fick umgås. vi fann varandra du å jag.. =) bara ringa någon dag kan vi tjöööta lite skit. sen måste vi ses.. 80 mil kan ju inte stoppa oss.. eller hur.. kramar.
Trackback
